Bangkok perioden

Staden Bangkok startade som en liten handels stad och ett hamn samhälle på västra stranden av Chao Phraya floden och tjänade Ayutthaya kungadömet som existerade mellan 1350 och 1767. Ayutthaya kungadömet var föregångarna till det moderna Thailand. Man tror att stadens namn härleder från antingen Bang Makok där Bang är det centrala namnet för städer eller byar belägrade vid floder, och Makok är ett thailändskt namn för antingen Spondias pinnata (L.f.) Kurz eller Elaeocarpus hygrophilus Kurz, eller Bang Koh där koh betyder ö. Det var en hänvisning till områdets landskap som var utritad av floder och kanaler.

När Ayutthaya föll till det burmesiska kungadömet 1767 så etablerade den nytillsatte kung Taksin en ny huvudstad i området av då-Bangkok vilket fick namnet Thonburi. När Taksins regerande slutade 1782 så återuppbyggde kung Buddha Yodfa Chulaloke (Rama I) huvudstaden på öst sidan av floden och gav staden ett högtids namn (se nedan) vilket kortades ner till dagens officiella namn Krung Thep Maha Nakhon, vilket betyder "änglarnas stad". Den nya staden innehöll dock namnet Bangkok vilket fortsättningsvis användes av utlänningar och blev det officiella namnet på engelska. Det thailändska namnet hänvisar till det gamla distriktet på den västra stranden på floden. Staden har sedan dess utvecklats enormt och genomgått talrika förändringar inkluderat introduktionen av transport och funktionella infrastrukturen av Kung Mongkut (Rama IV)och Kung Chulalongkorn (Rama V), som då snabbt blev det ekonomiska centret i Thailand.