Thailand religion och buddhism

Som de flesta Theravadaada nationerna är buddismen i Thailand representerad först och främst av buddistmunkarna. De tjänstgör på ceremonier och ansvarar för bevaringen och utbildningen av den buddistiska läran.

Fram till den senare hälften av 1900 talet började de flesta munkar sin karriär som dek wat (tempel barn). Dek wat barnen är inte yngre än 8 år och gör lite hushållsarbete i och runt templen. Huvudanledningen att bli en dek wat är att få en grundutbildning av att läsa, skriva och att lära sig skrifterna som läses upp vid rituella tillfällen. Innan det fanns statliga skolar i Thailand så var tempel skolorna det primära utbildnings alternativet för thailändska pojkar. Att vara en dek wat i templen var nödvändigt om man ville utbilda sig vidare samtidigt som det var den enda utbildningen för folk på landsbygden. Sedan den statliga skolan öppnat för allmänheten så har tempel barn dek wat minskat avsevärt. Likväl så använder den statliga skolan de lokala templen till skolor idag.

Efter att ha tjänat som endek wat(normalt fyra år eller mer)blir en framtida munk en novice (adept) (samana i Pāli, eller nain på Thai). Dessa adepter lever efter de tio föreskrifterna (det gör munkar med) men behöver inte formellt följa reglerna som stiftades i Pattimokha (buddistisk munk kod). Det finns ett par mer märkbara skillnader på adepterna och munkar. Adepterna har oftast mer kontakt med sin familj och får spendera mer tid hemma än munkarna. Adepterna deltar inte heller i uppläsningen av munkkoderna. Adepterna får tekniskt sett inte heller äta tillsammans med munkarna och det skappar tyvärr bara större gap mellan adepterna och munkarna.

Unga män lever normalt inte som en novice mer än ett eller två år. Vid 20 års ålder blir de berättigade till en högra rang ” upasampada”. Då är man en fullt erkänd ”bhikkhu”. Normalt så är det föräldrarna som betalar för adepterna under utbildningen, men på landsbygden så brukar hela byn hjälpa till att sponsra med robe (munk dräkt), tiggarskål och andra saker som behövs för ett liv som munk.

En temporär ordination är det som är vanligast hos de thailändska buddisterna. De flesta unga gör bara en termin (känd som Pāli vassa, och på thaiphansa). De som blir munkar efter sin första vassa brukar stanna kvar mellan ett till tre år där de tjänst gör på religiösa ceremonier i närliggande städer/byar, och får mer utbildning i både läsning och skrift. Möjligtvis så inkluderas Kham eller Tham skrifterna som läses vid religiösa texter. Efter denna period på ett till tre år så går återvänder de flesta män till ett normalt liv som giftermål och starta en familj. Unga män i Thailand som genomgått en ordination ses som mer lämpliga partners för giftermål. De som inte genomgått en ordination kallas eufemistiskt för ”råa” medans de som genomgått en ordination kallas för ”kokta”. Denna period som munk är nödvändig för många ledarskaps positioner inom hierarkin på landsbygden. De flesta äldre männen på landsbygden har varit munkar och de blev doktorer, häxdoktorer och vissa blev astrologer och spåmän.

De munkar som inte återvänder till normalt liv specialiserar sig oftast på forskning eller meditation. De som forskar reser normallt ut till regionala utbildningscenter för att få mer utbildning i Pāli språk och de heliga skrifterna, och kan sedan förhoppningsvis fortsätta till de stora munk universiteten i Bangkok. Forskning väljer de munkar med som har som ambition att ta examen i de statliga systemen i Pāli och buddistisk filosofi.

De munkar som väljer meditation söker sig till en känd mästare inom meditationen där de stannar och studerar några år. Många i Thailand tror att meditations munkar har övernaturliga krafter och kan se in i framtiden.